Det är en vanlig uppfattning att ”här uppe i norr har vi inte tillräckligt med sol”. Det är fel.

Jovisst, i Sahara får man in mer solenergi än här – mot marken. Men den direkta solinstrålningen mot en yta som riktas mot solen är bara några procent lägre här. Ute i rymden utanför atmosfären är den direkta solstrålningen ungefär 1367 W/kvm. Vid marken är det runt 1000 W/kvm eftersom en del fångas upp av atmosfären.

På vintern när solen står lågt blir vägen genom atmosfären längre så man tappar lite mer, och dagarna är kortare. Men på sommaren ger solpaneler hög effekt under längre tid här än vid ekvatorn.

Här är en mycket bra länk för att se hur det fungerar:
pveducation.org. Stockholm ligger på latitud 59 grader.

Solceller (som genererar el) påverkas även av temperaturen; när de blir varma blir de mindre effektiva. Skillnaden mellan en kall vinterdag och en varm sommardag kan vara 20%. De högsta effekterna får man ut en kall dag i början av Mars när snön reflekterar solljuset.

I Sahara blir panelerna ännu hetare – och de saknar reflekterande snö. Samt har en hel del sand och damm som smutsar ner panelerna.

I Tyskland genereras så mycket solenergi att man ofta får ett energiöverskott som exporteras till grannländerna, och vi har nästan lika mycket solinstrålning här. Skillnaden har inte med breddgrad eller klimat att göra, utan med viljan och tron på tekniken samt ekonomiskt incitament. Deras elpris är högre och bidragen från staten är bättre. Och därför genererar de ungefär 20 gånger mer solel per capita än vad vi gör.

Men vi har en fördel här: vattenkraften. Den är relativt lätt att reglera. Vi skulle kunna minska på uttaget från vattendammarna på sommaren och använda det på vintern, istället för att köpa dyr och smutsig kolkraft från utlandet.

OK, varierande sol- och vindkraft är ju inte helt problemfritt, men kan andra länder lösa det så kan väl vi. Om vi vill.